Edelfeldts författarblogg

I´m dreaming of a White Christmas...

2011-12-23T10:09:00.002+01:00

God Jul! Som ni märker är denna blogg nu i det närmaste avsomnad. Men nytillkomna läsare kan hitta en hel del kul i gamla poster. Och jag kollar den ibland så man kan lämna meddelanden och frågor här. Hinner jag och frågan är besvarbar så svarar jag!!!

Vädret.

2011-12-14T19:51:00.001+01:00

Pilträdens guld...

2011-12-06T14:39:00.004+01:00

... kan inte smidas eller präglas...

BOKTIPS Staden utan kvinnor

2011-12-03T13:59:00.002+01:00

Håller på och läser Madeleine Hessérus 'Staden utan kvinnor' som varmt anbefalles: smart, spännande, vindlande, symbolisk, filmisk och konkret samtidigt. En dystopi, återhållet humoristisk. INTELLIGENT och psykologiskt intressant. Lite Margaret Atwood, lite Kallocain. Obegripligt att DN inte har recenserat den. Helt obegripligt. Eller tänker de göra det? Den utkom i augusti.

Allt samtidigt

2011-11-28T13:39:00.001+01:00

Höstens bänk. Men bara några minuter senare träffade jag på Sommarens bänk.

Ödehus....

2011-11-25T19:17:00.006+01:00

Vad kan väl passa bättre i en halvt övergiven blogg än ett ödehus? Den nytillkomna läsaren kan jag tipsa om att jag var flitigare här förut, och att man således kan hitta en del läsbart under tidigare månadsangivelser. Det här har mer och mer förvandlats till en bildblogg, och då och då kommer jag att lägga in nya bilder. Mina 'tyckanden' och personliga reflektioner har dock flyttat till andra och mer skyddade fora.

I den gamla bokskogen...

2011-11-14T18:49:00.004+01:00

Obligatoriska löv

2011-11-08T20:44:00.004+01:00

Den här rosen begrep inte att det är en bit in i november.
Men träden visste det.

Novemberstämning....

2011-11-06T15:07:00.002+01:00

Undrade alltid vart alla gårdagar tog vägen. Nu vet jag...

Och här: förgänglighetens skyltfönster. "All our yesterdays have lighted fools their way to dusty death..."

Åhléns "bokavdelning"

2011-11-01T21:52:00.003+01:00

Men hallå Åhléns, ÄR det verkligen det här folk vill läsa? "Hello Cupcake"? "Maria Montazami"?
"Kungligt snygg - makt, elegans och klass" ? I jättestora högar?????

Gartenkunst

2011-10-25T13:03:00.011+02:00

Ibland får jag för mig att jag skulle vilja göra stora abstrakta målningar med märkliga linjer, färgfläckar och förhållningar. Sen gör jag en av mina trädgårdsutflykter och inser att de där målningarna redan finns, överallt runtomkring mig, och häftigare än vad jag någonsin skulle kunna åstadkomma....

Helvete?

2011-10-24T13:51:00.004+02:00

Helvetes-utställningen på Liljevalchs: flera spännande verk men utställningstiteln hade skapat förväntningar som inte infriades: kändes som ett hopplock, en del ur arkivet, en del oväntat, men som sagt: varför titeln???? Kanske hade "Fantasier om det okända" varit en bättre titel? Sevärd, men man kände sig inte helt nöjd. Med ett sådant ämne hade man väntat sig mer...

Av jord är vi komna....

2011-10-21T18:21:00.007+02:00

I Stagnelius-trädgården...

2011-10-10T19:46:00.003+02:00

Mossbelupet

2011-10-05T13:56:00.001+02:00

Dagens tema: mystiska trappor i naturen.

Och varmt var det...

2011-10-02T16:25:00.002+02:00

En ledig dag... och nu var det grottedatorn igen...

Mer frågesport

2011-09-29T22:07:00.002+02:00

Och var i Stockholm finner man denna märkliga vy?

Frågesport

2011-09-27T17:52:00.000+02:00

Frågesport: Var i Stockholm hittas dessa skadeglada fysionomier?

Fraktaligt värre

2011-09-22T15:23:00.000+02:00

Förklaring

2011-09-20T16:09:00.001+02:00

Om nu någon undrar varför det blir så litet skrivet i den här bloggen. Så är det för att jag jobbar med den förbaskade boken.

Dahlior & inget annat!

2011-09-16T13:31:00.002+02:00

Blåst...

2011-09-13T22:47:00.001+02:00

Monet i förra posten - idag mera tullmålaren Rousseus djungel....

Monet-stämningar...

2011-09-12T10:36:00.005+02:00

...en solig dag på Reimersholme i Stockholm förliden helg. Men nu var det andra väderbullar minsann!

Stockholmsturism

2011-09-04T21:17:00.009+02:00

Den här helgen var vi turister i vår egen stad. Missa inte SLAS-utställningen på Kulturhuset. Och vill ni ha en bild av hur komplext ett människopsyke kan vara så ta också en titt i Nils Claessons bok om sin far, "Blåbärsmaskinen": hur det är att växa upp i ett alkoholiserat konstnärsgenis hägn. Jag älskar Slas konst. Och häpnar över hur precis och livstillvänd och frisk den är - samtidigt som hans privatliv tycks ha varit totalt kaos, bl a på grund av beroendet. Ungefär som när man hör Chet Baker sjunga.

Smalfika med minibiskvier på Kulturhuset. Naturligtvis utgick vi ifrån att de blå kopparna var för Män och de röda för Kvinnor.

Runt Sergelstorg var det matmarknad. Aldrig sett så perfekta lökar, de var som juveler.

Riktiga mineraler fann vi på GeoCity på Kungsgatan, en rik och fascinerande blandning av konstverk som naturen tillverkat. Otroliga fossiler och stenar, man kunde ha gått där länge och häpnat...

Och så (nedan) loppmarknad i Aspudden, ett jättejippo på fyra kilometer, så mycket folk att man knappt kunde ta sig fram...

Otatuerad...

2011-09-02T21:04:00.001+02:00

Hm, alla är tatuerade utom jag... tänk om man skulle upplåta ena kinden av Gluteus Maximus till Gollum, till exempel?

Dagens insikt

2011-08-29T22:25:00.001+02:00

Ibland känner jag det så tydligt: Jag är inte Målgruppen...

Glas

2011-08-27T21:09:00.003+02:00

Var på vernissage på Millesgården... glasutställning, sevärd.

You can hear the whistle blow a hundred miles

2011-08-22T22:18:00.007+02:00

Mot bättre vetande fortsätter jag envist att åka tåg, delvis för att det går bra att skriva på tåg. Skrev en saga (första version) till Tomtar och Troll på vägen ner till Lund. På vägen tillbaka, efter ett hemligt sammanträde, var jag dock för trött för att skriva. Tillbaka till Sthlm åkte jag med VEOLIA transport, som hittat sina vagnar på ett museum nånstans (var de från början av sextiotalet? ). Tyvärr hade de fått byta ut loket mot ett som inte kunde hålla normal fart så vi var i Sthlm en halvtimme försenade (en nostalgitripp på fem timmar och tio minuter). Varje gång jag hade lyckats dåsa till lossnade spärren på bordet framför mig med en skräll och bordet fälldes ut i knät på mig. På toaletten såg det ut som ovan. Stämningen förgylldes dock av en ca åttaårig ung man som glatt, närmast ystert, konstaterade: "Vad spännande! Jag har aldrig åkt med ett så gammalt tåg!"

Dessa bilder (ovan, nedan) från Stockholms Central, tagna medan jag väntade på tåget TILL Lund, demonstrerar dock en möjlig framtida försörjning för t ex icke behövliga kulturarbetare. I den stora övre hallen hade ett gigantiskt spelbräde lagts ut och mannen med Steg för Steg-skylten skrek hysteriska och högtalarförstärkta frågor om Citybanan till två personer iförda spelmarkskostymer i blank plast, som under förnedrande omständigheter fick hoppa fram på spelbrädet. Underhållning på hög nivå tyckte vi på red. Hoppas att de inblandade fick bra betalt. Själv försökte jag koncentrera mig på att njuta av Wuthering Heights.

Saker ni alltid har velat veta

2011-08-17T19:37:00.006+02:00

Vid den här tiden på året brukar min ryskfödda, i London numera bosatta väninna L och hennes dotter komma till Stockholm och de gillar att gå på utställningar. Den här gången drog jag med dem på Voudou-utställningen som jag skrivit om i en tidigare post. Vi hann även med en rymdutställning på Tekniska museet där vi bl a kunde beskåda lösningen på astronauternas stora och lilla behov i tyngdlöst tillstånd. Det som ser ut som en liten krage på det första objektet torde vara en rund öppning med bred klistertejp runt.

Här (ovan) noterade gästerna förtjust att det i de ryska astronauternas proviant tycks ha ingått en liten flaska vodka (längst th) naturligtvis oundgänglig vid färder i rymden. Tuberna verkar innehålla lingonsylt.

Detta föreställer en av astronauterna efter genomgången rymdfärd, efter att ha levt på vodka och lingonsylt i tyngdlöst tillstånd. Nej, förlåt; det är ett flodhästbabyskinn från Etnografiska museets permanenta utställning. Det var allt för den här gången.

Sevärt på Sollerön

2011-08-16T22:01:00.005+02:00

Några bilder från Samlarmuseet på Sollerön, en nostalgitripputställning som är roligt visad och innehållsrik! Rekommenderas varmt...

Dalarna, Dalarna

2011-08-15T16:15:00.002+02:00

Har varit i Dalarna och hälsat på trevliga släkten och plockat blåbär med mera roligt! Superschysst minisemester, och hann skriva en del och få massa ideer på tåget! Återkommer med fler bilder när tid finnes!

Bilderna visar Faster (incognito) med Bär samt vid Fäbod.

Pausbild

2011-08-12T10:26:00.000+02:00

Semesterbilder

2011-08-10T19:40:00.004+02:00

Benjamin Britten på Läckö Slott

2011-08-07T20:58:00.003+02:00

Vi sågo "The Turn Of The Screw", Benjamin Brittens opera efter Henry James långnovell, på Läckö Slott. Sista föreställningen. Hejdlöst bra. Har alltid funnit Brittens musik mycket spännande, här fick den en suverän tolkning. Det var andra gången vi åkte till Läckö Slott och såg deras sommaropera, förra gången var det sol (och "Den tjuvaktiga skatan") denna gång var det hällregn... borggården övertäckt uppe vid taken men svalorna flög runt ändå. Håller med om allt i denna recension: http://www.gp.se/kulturnoje/scenkonst/1.677730-the-turn-of-the-screw-lacko-slott

Liten foto-meditation

2011-08-05T10:44:00.002+02:00

Om ni tittar på staketet, alldeles framför det större av träden, kommer ni där att o-se en o-fågel som jag o-fotograferade häromdan. Den sällar sig därmed till alla de andra företeelser som o-fastnar på bild, men som under korta ögonblick kan vara möjliga att varsebli på o-bild.

Inspiration

2011-08-02T15:03:00.002+02:00

Såväl andlig som lekamlig spis (från den egna trädgården!) bjöds jag hos Anita Goldman i hennes sörmländska Gammelgård. Det var inspirerande att stöta och blöta författarskap mm. Hennes bok Kärlekskursen är givande läsning som gestaltar ett svårt tema på ett välformulerat och tillgängligt sätt. Men så tog den också lång tid att skriva! En tröst för mig som kämpar ovanligt mycket med den nya romanen, medan den förra nästan skrev sig själv (fast då hade den legat länge i bakhuvudet, och även, i annan skriven form (en inte så bra långnovell) i byrålådan.

Nedan Anitas trädgård med en hängmatta som jag misstänker att den aktiva värdinnan inte ligger i överhövan ofta???

Äntligen napp?

2011-07-29T11:22:00.003+02:00

Sådärja. Efter mycket harvande och letande efter motivationen, och försök på försök att hitta ingångar och stil tror jag att jag, helt överraskande, har rört vid det väsentliga i detta nya romanförsök: romanens psykologiska hjärta, beröringspunkten med en undertext som har varit oklar för mig fram tills nu, och som plötsligt skapar en motivation och skrivlust jag inte kände förut. Den känslan infann sig när jag återigen försökte beskriva en scen som inte ens kändes superviktig förut. Intressant hur man först famlar och sedan måste fortsätta att famla tills man finner det där 'romanhjärtat', den existentiella/psykologiska brännpunkten som kan få liv i det hela (vad handlar det här skrivprojektet om? Vad är min intention? Varför är det viktigt för mig att skriva om just detta?). Det är inte alltid så, ibland har man det från början. Men i detta fall har jag undrat: varför i hela världen ska jag skriva om det här? Varför håller jag på med det här stoffet? Jag har inte känt mig helhjärtad, inte riktigt berörd. Nu tror jag minsann att jag har blivit det, och återfått en del av den förut faktiskt försvunna skrivlusten.

Pausbild

2011-07-28T17:05:00.000+02:00

Surrealism? Nej; ett stånd på marknaden i Malmköping...

Projekt

2011-07-26T17:40:00.002+02:00

Kan bara konstatera att romanprojektet har havererat igen och att jag har börjat om från början. Det hela hade börjat kännas som ett slags Frankensteins monster som bara en blixt från ovan skulle kunna få liv i. Sedan fick jag en ny idé om formen på det hela. Får se om det funkar. Tillsvidare kan ni istället beundra ett genomfört konstnärligt projekt, Kent Karlssons spegelglasskulptur i form av en katedral, vid Villa Asters lada i Genevad, Laholm.

Botanik och zoologi

2011-07-22T08:41:00.005+02:00

Vått och grått. I sånt här väder blir luftfuktigheten hemma hos mig uppemot NITTIO grader. Vaknade halv sex och skrev sedan flitigt på fuktigt papper. Fotona erinrar om en solig dag i tisdags i Bergianska trädgården...

Irisar. En av mina favoritblommor.

Gillar när växtlighet blir såhär grafisk.

Jag var med. Efter en vandring genom stenöknen...

... var det härligt att rulla sig i gräset. Växter och blommor, pah! Duger bäst att kissa på.

Aktuell utställning

2011-07-20T16:51:00.004+02:00

Hans Wigert på Thielska Galleriet. Ett lugubert alternativ till Skansen.

Blandad kompott

2011-07-18T12:04:00.011+02:00

Ett besök hos vännen Josie och hennes underbara trädgård....

...där det överallt växte smultron och hallon...

Och blåduva...

En del av trädgården ligger uppemot berget...

Tyvärr är Bloggers färgåtergivning inte den bästa för denna överdådiga trädgård.

Vi var också ute i skogen och fann bl a kantareller...

... samt denna gigantiska rotvälta som en sol av rötter och jord.

Stadsbesöket i Örebro bjöd sedan på en annan utsikt över denna kanin som lär ha kostat 4 miljoner i kulturpengar att uppföra. Känslorna voro blandade. Är det en kommentar över vår utarmade kultur eller ÄR den det jag inbillar mig att den är ämnad som kommentar till? S a s.

Rosorna i Visby

2011-07-14T14:07:00.003+02:00

Botaniskt

2011-07-12T20:14:00.003+02:00

Jaques Tati skulle ha älskat de scener jag idag deltog i och observerade i Visbys botaniska trädgård. Det fanns knappt en ros som inte blev dokumenterad av någon med kamera eller mobilkamera. Eftersom ingen av oss fotografer ville ha en person som fotograferade en blomma med i kamerasiktet, var flera av oss också upptagna av att vänta på att andra skulle ha fotograferat klart. Det hela påminde om något egendomligt rituellt beteende som skulle ha intresserat en zoolog från en annan planet.

Memory of a free festival...

2011-07-10T09:15:00.015+02:00

Kanonutställning

2011-06-29T19:45:00.005+02:00

Voodoo-utställningen på Etnografiska Museet är en upplevelse som inte får missas. Ger en rikhaltig och fördjupad bild av denna tahitiska religions- och kulturyttring. Föremålen är juste införskaffade och syftet med att ställa ut dem är även att få ihop pengar till ett utställningshus i Haiti för dem. Fascinerande, drabbande och otroligt fint utställda kultföremål, man blir drabbad av kraften i detta, och får en inblick i vad som frambragt voodoo-kulten. Särskilt många besökare var där inte (de hamnar väl på Nationalmuseums turistfälla istället, se föregående post). Och Etnografiska har dessutom en utmärkt restaurang och kafé... Vacker promenad dit också, längs vattnet. Utställningen håller på till 21 augusti. Man ska väl inte säga "ett måste" om saker, men här är det svårt att låta bli...

Nationalmuseum....

2011-06-27T16:15:00.005+02:00

... gick vi till igår för att se den omtalade "Lust och last", som blev en besvikelse. Mest består den av sånt man sett förut ur Nationalmuseums samlingar, med enstaka (och fina, men få) moderna tillägg. Tanken infinner sig att man gjort utställningen för att locka turister, och med så låg budget som möjligt?

Roligt hade vi åt andra saker, som Barnaby Barfords porslin som inköpts till samlingarna (nedan, ovan). Mer här: http://www.barnabybarford.co.uk/image_gallery/

Pjäsen nedan är antik och ingick inte heller den i Lust och last, fast man skulle kunna tro det, utan i designutställningen...

Och (nedan) i silverutställningen fanns en del fint modernt silver...

Sen blev det Sinnenas trädgård med Hunden...

Glad midsommar!

2011-06-23T19:48:00.000+02:00

Bokrekommendation

2011-06-22T09:15:00.001+02:00

Rekommenderas varmt, både pga innehållet, stilen och sättet han närmar sig ämnet!

Input!!

2011-06-19T07:54:00.009+02:00

En SÅN dag (i fredags, se föreg post) blev en mycket intressantare dag när jag segade mig ut, äntligen på väg till Moderna M för att se Siri Derkert-utställningen. Passerade genom Kungsan där en Thailands-festival höll på att ta form, ganska ödsligt ännu, i regnet och det svala vädret...

Grå, grå, var vägen...

...men Niki de St Phalles skulpturer blänkte ännu färggladare än vanligt pga vätan.

En kaffe och glass i caféet innanför entrén var värda att vänta på. Jocke där jobbade i ett osannolikt arbetstempo men ändå avspänd, och så blev det en blomma på kaffet (ca en sekund).

Derkert-utställningen mkt sevärd, självfallet konsten men också Siri själv och som tidsdokument, bl a gamla TV-inslag...

Ett helt rum med DUANE MICHALS bilder, en upplevelse (text och bild). En fotograf jag hade missat, trots att han varit länge verksam och är mycket känd... Tur att kompis Stefan jobbar som väktare på MM och gjorde mig uppmärksam på den lilla utställningen...

En ny bekantskap var också ROSA LOY som jag hittade en bok om och föll pladask för. Finns dock inte i utställningarna. Men MYCKET spännande!
http://www.google.se/search?q=rosa+loy&hl=sv&client=firefox-a&hs=SyC&rls=org.mozilla:sv-SE:official&channel=np&biw=1280&bih=666&prmd=ivnso&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=FWn8TZfGCJCbOpvPoLsE&sqi=2&ved=0CB4QsAQ

Glad i hågen promenerade jag mot stan och konstaterade att det nu var mera liv i Thailandfestivalen som fått en hel del besökare, trots vädret. Men det måste ha varit en hörselvilla när jag hörde presentatören säga att jippot var ordnat av "Kundalini Airways"?

En SÅN dag...

2011-06-17T12:51:00.000+02:00

The Harsh Untruth Of The Camera Eye

2011-06-13T14:28:00.002+02:00

Många är vi som blir lite chockade när vi ser ett inte-så-fördelaktigt foto av oss. I min ålder blir man t ex inte så gullig i släpljus från sidan.

Eller så fångas man i någon sekundsnabb, löjlig min. Somliga fotografer är skoningslösa. De fotograferar en människa pang på, som vore hon ett ting, och tycker sedan "så där ser hon ju ut". Andra fotografer försöker få med människans väsen, eller åtminstone det som är tilltalande hos henne.

Det är inte bara superytliga, fåfänga personer som blir förtvivlade när de ser sig i ful eller löjlig dager. Även de mest mogna, sansade, rentav visa människor kan få en chock som sitter i ett bra tag. Jag vet. Jag har hört de mest avklarnade personer klaga förtvivlat över ett foto, och dessutom plåga sig ytterligare med tanken: "Jag borde ju inte bry mig om det."

Kanske ligger det något i de reaktioner som fotografer kunde få då de fotograferade personer ur sk "primitiva" stammar: "Du tar min själ! Låt bli!"

"Hej", säger reportern på lokaltidningen, "det här är Pelle, vår nya fotopraktikant". Och Pelle förstår troligen inte paniken i tantens ögon .

Är någon kändis ledsen så finns det alltid ett förgrämt foto i ett arkiv nånstans. Och har kändisen gjort bort sig så hittar man ett löjligt foto som bäret på bakelsen. Till slut kan vi få för oss att vi ÄR våra foton (varför inte skriva ut ett och bära som mask?).

Ibland använder fotografen vidvinkel och placerar personen på sidan. Då blir man breddad, förvrängd och ser jättetjock ut. Så finns det där jag kallar "Muminobjektiv", som gör att man får enorm näsa. Eller "Fish Eye" - då försvinner öronen och man får pinnsmal hals. Alla, alla tidningar har en egen fotograf som bara måste ta en bild....

Nuförtiden är "själen" som man tagit dessutom töjbar. Ganska ofta ser jag foton i tidningar som har töjts ut på längden eller bredden för att passa i spalten eller i den ram som finns. Det gör att den fotograferade inte ser klok ut. Kanske inte någon katastrof, men tänker man på detta Procrustes-fenomen i överförd bemärkelse blir det lätt att förstå det obehag som väcks: ramen är viktigast, och passar personen inte i ramen, är det personen som ska förvrängas. Stackars själen....

Själv gläder jag mig åt att nu ta ledigt ett tag från offentligheten... att skriva på en text är alltid roligare än att marknadsföra den....

En het, het dag till

2011-06-11T21:02:00.003+02:00

En het, het dag...

2011-06-10T21:40:00.003+02:00

Du stolta dag!

2011-06-07T21:18:00.003+02:00

Några foton till minne av Nationaldagen. Dessa stolta dagar: Kvinnans Dag, Kanelbullens Dag och Nationalens Dag ( då vi bl a hedrar Gustav Vasa, tydligen).

Stån upp gott folk och sjung en sång! Några förslag på nya fräscha Dagar, någon? Muminkoppens Dag? Salta Dödskallens Dag? Tampongens Dag? Bagare Bengtssons Dag?

Ja, jag är trött. Jag har en Hjärnans Paus Dag.

Monstervallmo+Melancholia

2011-06-05T09:56:00.004+02:00

Monstervallmons korta tid är nu. Här fångade i Saltsjöbaden häromdan.

I övrigt kan jag rekommendera Lars v Triers "Melancholia" som vi såg igår. Jag brukar försöka undvika ordet Mästerverk eftersom det inbjuder till "Bästlista-förhållningssätt" men här är det svårt. Filmen kan inbjuda till tolkningar på hur många nivåer som helst men jag försökte vifta bort tolkningarna och vara i upplevelsen. Som var så stark och exakt i uttrycket (skådespeleri, scener, symbolladdning, foto, allt...) att man var alldeles skakig efteråt. Som ett slags märklig, långsamt orgiastisk känsla.

Tycker nog vi ska bry oss mindre om saker som Lars (kanske fast i ett slags provokativt försvarsmönster) säger i en trängd situation i Cannes och mer rikta uppmärksamheten mot själva filmen?

Och även använda en hel del av den uppmärksamhet som, av såväl snokiga som servilt vördnadsfulla som sant värdeseende skäl, riktas mot Ingmar Bergman, till att se: här är något nytt som är verkligt stort, mystiskt och skakande. Djupare och mer allmängiltigt än von Triers tidigare filmer, som det känns.

Snabbutflykt

2011-06-03T19:43:00.006+02:00

Av oklara, eller åtminstone lite hemliga, skäl släpade jag med en kompis till gamla Saltsjöbaden och vi fick en känsla av att befinna oss i en ficka där tiden hade stannat...

I detta svarta lilla hus skulle man gärna ha haft sin skrivstuga, tyckte vi.

Fönsterdetalj...

Grand Hotel Saltsjöbaden...

Gammal affisch på strandrestaurangen...

"Hardcore" cider hade vi aldrig hört talas om. Men den smakade som min favorit "La Cidraie".
En alldeles utmärkt utflykt bara en liten bit från stan. Vi voro nöjda.

Sommaren...

2011-06-02T06:49:00.004+02:00

Där blev jag sugen! Musiktips...

2011-05-25T17:51:00.008+02:00

Hiss Golden Messenger, ovan

Och Conor J. O´Brien (Villagers)

Jag som klagade över att jag inte hittade så mycket ny bra musik. Men nu är jag på hugget. Måste ha de album som Hiss Golden Messenger (M.C Taylor + band) hittills gjort. Tyvärr gick det inte att bädda in YouTubeklippen men testa de två länkarna nedan! Jag är såld!

http://www.youtube.com/watch?v=p_QP1Y_Vg_0

http://www.youtube.com/watch?v=8QSa9f09XBM

Såld även på The Villagers (Conor J. O´Brien + band) Samma här, gick ej att bädda in:

http://www.youtube.com/watch?v=wVGeN2u_11g

En stor inspiratör är död

2011-05-23T16:19:00.003+02:00

Eva Moberg. En av de modigaste människor jag har känt. Sann, humoristisk, supersmart, och så modig att jag tror hon ofta blev häpen och chockad över att andra inte var lika villiga att se sanningar som hon. Alltid en tankepionjär, alltid nyfiken, påläst, genomskådande och med förmåga att se fler nivåer och samband än de flesta.

Värme, integritet och en befriande sardonisk humor. Mycket sorgligt nu. Kan bara hoppas att lite av hennes ande lever vidare hos dem hon inspirerade, bland andra mig.

Fick meddelandet om hennes död från hennes sambo i förmiddags på väg till jobbet. Jag visste ingenting, hade suttit och skrivit "i min bubbla" och kollade inte media, som tydligen gått ut med nyheten direkt. Hade jag i morse vetat om hennes död hade min post redan då handlat om detta. Hon hade varit sjuk en tid, jag pratade med henne för en vecka sedan och hon lät då plötsligt piggare, sedan gick det mycket fort sade hennes sambo.

En fantastisk person. Nu kan man bara hoppas att hennes "Prima Materia" kommer i pocket (något jag föreslog för Bokföralla strax innan deras vuxenutgivning ströps) gärna kompletterad med flera av hennes insiktsfulla artiklar mot kärnkraft och i fredsfrågor.

Suggestiv utställning

2011-05-23T09:37:00.009+02:00

Äntligen kom jag och en kompis iväg på Helena Blomqvists utställning "The Elephant Girl" på Angelica Knäpper Gallery (visas t o m 12 juni). Älskar dessa suggestiva bilder med deras ton av Alice i Underlandet. Utställningskatalogen är kongenial....

För bättre återgivning av hennes konst, se här: http://www.helenablomqvist.com/

Orsa Finnmarks-utflykt, 4.

2011-05-22T11:48:00.008+02:00

Vackra gamla ting, snyggt arrangerade, fanns det på Hälsingegård Lundbergs i Los...

Ovan, tidig variant av Bajamaja...

Nedan, högt belägna Hamra Kyrka och kyrkogård, dit vi åkte för att betyga förfädersandarna vår vördnad. Några vita rosenbuskar planterades å familjegraven.

Inskriptionen nedan, på ett gammalt trädkors, lyckades vi inte läsa..

Gullvivor växte mellan gravarna och stillheten var stor...

Med denna vy, ännu ett memento mori, avslutar jag bildsviten från mitt givande Dalarna-besök!

Orsa Finnmarks-utflykt, 3.

2011-05-20T18:48:00.008+02:00

Under vistelsen i Los bjöds Ewa och jag även på ett gratis besök i Los koboltgruva, med intressant och insatt guidning i denna miljö som väl måste locka hugade blivande deckarförfattare???

Släkten åt middag på Hamra Vildmarkskrog.

Det är väl såhär en vildmarkskrog ska se ut, antar jag. Som icke-köttätare fann jag dock omgivningen lite.... ja vad ska man säga???

Jag minns att jag för många år sedan såg en film på bio om djurens liv, där en massa luddiga larver gick en säker död till mötes och jag efteråt uttryckte mitt vemod över detta för en annan i publiken. Han sa tröstande att de skulle ha varit döda för länge sen i alla fall...

Haren nedan hängde vid toaletten och var lite svår att bortse från.

Krogens allmänna framtoning borde kanske inte ha varit någon överraskning då jag varit med om liknande kulinariska omgivningar i Grangärde, se http://edelfeldt.blogspot.com/2010/01/grangarde-gotik.html

Orsa Finnmarks-utflykt, 2.

2011-05-19T14:55:00.009+02:00

Jag, och även min kusin Ewa som för dagen tjänstgjorde som Privatchaufför och Stöd, kände oss enormt väl mottagna i Los skola, där jag på måndagsförmiddagen pratade om författeri för elever i alla klasserna. Framförallt de mindre barnen var i full gång med nya egna författar- och bildprojekt redan på eftermiddagen. Skolan kändes mycket kreativ, lärarna och eleverna engagerade och naturliga och stämningen fin. Hoppas nu bara att de får behålla högstadiet....

Eleverna i de högre klasserna hade gjort superfina tredimensionella omslag till sina recensionshäften om böckerna...

Och nedan kan man se masker som representerar olika författare:

Boye, Martinsson och Strindberg....

Dickens, Lagerlöf (och Boye igen, synbarligen bekymrad)

Men Wilhelm Moberg syntes glad och nöjd....

På kvällen var jag på biblioteket (en mycket levande kunskaps- och inspirations-oas, kändes det som) och fick även där ett varmt mottagande! Fortsättning följer med bl a antikhandelbesök och krogbesök i environgerna....

Orsa Finnmarks-utflykt, 1.

2011-05-17T16:36:00.008+02:00

I det här huset i Sandsjö, Dalarna, tillbragte min far + hans syskon en stor del av uppväxten. Jag var också ofta där, både som barn och ung. Nu är det ingen som direkt tar hand om det. Både lite fint och lite vemodigt att komma dit; jag var nyss i Dalarna och kombinerade ett författarjobb i Los (mer om det längre fram) med att, för första gången på länge, hälsa på släkt i Orsa. Två flugor i en smäll s a s, och högst angenäma sådana (konstig metafor pga brådska).

I den här dammen, bredvid uthusen, drunknade en olycklig bedragen brud i min novell "Ensamrummet". I verkligheten tror jag dock inte att någon har drunknat där....

I novellsamlingen "Rit" finns en novell, "Uppe på hygget", som är en mycket fri fantasi (dock byggd kring det jag visste om fars familj) kring hur det kan ha varit att bo här i en stor och fattig syskonskara nån gång på nittonhundratjugotalet.

Ösregn över synnerligen blöt gräsmatta och gammal brunn...

Byn Sandsjö är numera avfolkningsbygd. I detta hus i byn, som också en gång i tiden var handelsbod, var jag på besök för många år sedan. Nu står det tomt och förfaller, med en gammal tulpanannons "Ögonfröjd" ännu klistrad i fönstret.

Fortsättning (med fler foton) följer, som sagt, en annan dag!

Skönt besök på Vårstavi

2011-05-14T20:12:00.007+02:00

Det här är Poul Bjerres Vårstavi, dit jag var inbjuden av Marta Cullberg Weston och Poul Bjerre-sällskapet för att tala om "Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor". Jag kände mig mycket välkommen och blev väldigt förtjust i huset och omgivningen, skön trädgård, skulpturer och en vidunderlig slänt med gullvivor, vitsippor. konvaljer och sjöutsikt...

Mannen på tavlan är Poul Bjerre själv och han verkar ha varit en intressant och vidsynt person. Det var han som tog psykoanalysen till Sverige, nån gång kring 1911 ... Han var intresserad av våra inneboende egna möjligheter till läkedom, kontaktytorna mellan psykologi och religion, han var engagerad i fredsrörelsen, och förutom att vara själsläkare var han även konstnär och skulptör med en stor känslighet för människors utmärkande drag... ska ta reda på mer om honom vid tillfälle! Gå till länken nedan för information om honom!
http://domino8a.calypso.net/homesite/varstavi.nsf/vpages/B91A1F052FE7FB17C1257505004DE37A

Återigen: da CUP

2011-05-13T18:35:00.006+02:00

Av någon anledning plockade Blogger (?) bort mitt förra inlägg med denna rubrik och dessa bilder, kanske i tron att det var reklam-spam. Men det var det inte. Det handlade om min vana att köpa en ny kopp varje gång jag håller på med ett nytt manus. Och här hittade jag den vagt 'gotiska' kopp som passar till det nuvarande romanprojektet; hos Mikaela Willers på St Paulsgatan - om jag nu vågar skriva namnet på affären igen utan att posten försvinner...

De andra fotona föreställer förstås annat fint i affären. Men historien om Kierkegaard och hans kaffekoppar orkar jag inte dra igen...

Da CUP

2011-05-12T16:08:00.000+02:00

Jag har en liten vana att köpa en ny kopp varje gång jag har kommit riktigt igång med ett bokprojekt. Så en tid nu har jag hållit utkik efter Koppen som ska passa till den här romanen. Någonting med lite gotisk karaktär, tänkte jag....

... och passerade förbi Mikaela Willers butik på St Paulsgatan här i Stockholm. Där stod den minsann! Lite... hur ska man säga, creepy? Eftersom jag är förtjust i fjärilar, malar, insekter (nåja, pälsängrar vet jag inte) så högg jag.

I butiken fanns en massa annat trevligt också...

Man skulle ju nu kunna tro, eftersom jag har skrivit trettiotre böcker (tror jag) att jag redan skulle ha trettiotre stiliga koppar stående någonstans (Kierkegaard lär ha samlat på kaffekoppar) men jag brukar slå sönder saker när jag diskar, tyvärr. Ska dock försöka hålla den här hel så länge jag jobbar med romanen. Det var säkert mera ordning på Kierkegaard.

Dessutom har jag hämtat ut ett nytt id-kort idag, men det tar vi någon annan gång!

Memento mori/selektiv perception

2011-05-10T08:32:00.006+02:00

Igår hade jag tid hos en osteopat. Detta är inte en person som förtjust tar hand om innehållet i gamla relikskrin utan en person som balanserar skelett, nerver, själ och hela konkarongen (ja, det funkar!). I det här fallet var det bl a en ond nacke som fick mig att beställa tid.

Lite tidig var jag så jag tog en sväng uppåt Katarina Kyrka och betygade min vördnad vid Cornelis grav.

Gåvor: karameller, en jordgubbe, en brosch, tre fräscha doser snus mm.

Som jag stod där och betraktade två plektra som pussas (ovan), ringde telefonen. Det var från tidskriften 10-tal som planerade en åttiotalsnostalgiafton. Jag tror jag sa något knarrigt om att 'Jaså, då ringer ni till Inger "Museet" Edelfeldt, jaha' och bad dem maila info.

Sedan gick jag där och kontemplerade förgänglighet i den sköna solen, tills det var dags för osteopaten. På vägen dit passerade jag ett skyltfönster där det satt en affisch med texten GLORIOUS DEATH. Jag trodde jag hade fått till ett superfoto, med kyrkan och allt som speglade sig i rutan... men texten syns ju inte. Ska jag tolka det som att även döden är förgänglig? Jomen visst.

Kom inget mail från 00-tal. Och osteopatbehandlingen? Fantastisk! Hallelujah. Nu känns det riktigt trevligt att ha ett skelett.

Det finns för övrigt en Mindfulnessövning som heter "Meditera på ditt skelett". Man råds även att meditera på nära och käras skelett. Ja inte bokstavligt alltså.

Cornelis, rest in peace.

Lite senare: Och där hörde 10-tal av sig. Och ville ha mitt namn med på affischen.

Bild-dikt.

2011-05-09T09:07:00.004+02:00

Hur känns det idag då?

2011-05-07T10:29:00.004+02:00

Normalt brukar jag försöka avhålla mig från att kommentera det som väldigt många redan kommenterar, och har liknande åsikter som jag själv om. Men nu kan jag tydligen inte låta bli.

Jag har i hela mitt liv frågat mig "hur det känns" att vara olika personer (en bra ingång till ett liv som författare, kanske). I fjortonårsåldern och en bra tid framåt levde jag med den brännande frågan "Hur känns det att vara David Bowie?" Här var den centrala känslan sorg över hur orättvist det var att JAG inte var David Bowie.

Så känner jag ju inte längre. Och när jag nu frågar mig hur det möjligen känns att vara president Obama, är det utan att alls längta efter att vara i hans skor. Typ: man kämpar för att genomdriva lite ökad allmän välfärd och vissa av ens väljare kallar en då högröstat för "Hitler" alternativt "kommunist" (två troligen ekvivalenta begrepp?).

Sedan hittar ens soldater Usama b L, antagligen för att ställa honom inför rätta vilket hade varit lagligt, men råkar skjuta honom istället. Då blir man hyllad som hjälte. Howdy Cowboy, det är det här du går till historien för! (Och hoppsan, fredspris hade du fått).

Men kanske inser man till fullo när man kandiderar till president, att det kan komma små moraliska och psykologiska utmaningar i ämbetet?

Jag såg nyligen (på tiden!) den fantastiska filmen "Hämnden" av Susanne Bier vilken rekommenderas.

Om man inte RIKTIGT känner att man vill tänka på det här hela tiden utan istället vill inspireras en stund av något mindre ångestskapande rekommenderar jag den här länken:
http://inspirationgreen.org/plastic-bottle-homes.html

Tulpandrama

2011-05-06T19:34:00.002+02:00

Så var det dags igen.

2011-05-03T20:41:00.005+02:00

Älskar den här tiden när löven spricker ut; kastanj-varianten ovan ser ut som en besynnerlig dansare from outer space. Eller kanske huttrar den bara; just nu när jag kollade var det bara plus tre grader ute.... Nedan: lönnblom. Ja, ni som hängt med ett tag i bloggen vet att jag inte kan låta bli att fotografera kvistar.

Skriet från Vildmarken

2011-05-02T08:49:00.006+02:00

Kanske har jag en konstig humor, men jag skrattade länge åt kombinationen av orden "Taste of the Wild" längst upp och den desperata uppmaningen på arket längst ner till höger (speciellt förtjust är jag i att det står "etc" vilket verkligen sätter igång ens fantasi. )

Info-kombinationen pekar liksom på ett typiskt dilemma som man, överfört, kan finna i betydligt större sammanhang än i hund- och kattbutiker...

I övrigt hade jag igår en sån där konstig kväll där jag fastnade på nätet. Det började med att jag satt och följde hur folk av nationalitet efter nationalitet signerade Avaaz upprop mot det nya medicinalväxtdekretet (se post av 29/4) och jag baxnade över hur fantastiskt nätet är.

Sen började jag oklokt nog surfa och jag vet inte hur jag så småningom hamnade i YouTubeklippen från Channel4-sändningar om människor med lite speciella inriktningar. (förslagsrutorna i högerkant började också ge exempel på inslag av mer och mer speciell karaktär, olika ovanliga sjukdomar osv). Där nånstans slutade jag, övertygad om att natten skulle bjuda på mardrömmar...

Inte var det någon överraskning för mig att sådana här specialintressen finns (även om jag sällan sett dem drivna så långt), och inte finns det någon anledning att beskärma sig (helt harmlöst är det onekligen jämfört med politiken i 29/4-inlägget, t ex) men man blir ändå påmind om att den här världen på ganska många vis är, tja, en ding ding sådan. Eller? "Taste of the Wild"?

http://www.youtube.com/watch?v=LJ7zyNnEeyM&feature=related

Valborg och sång

2011-05-01T19:27:00.010+02:00

Valborg bjöd på traditionsenligt firande hos "Abellis Magiska Teater" (Nacka-avdelningen) med utsikt över Järla Sjö, knytkalas i vackert inrett hus och körsång till vårens lov (iskallt ute) på en höjd med stor brasa...

Ett av mina roligaste jobb var när jag i början på nittiotalet var med och gjorde rekvisita då Abellis satte upp min saga "Genom den röda dörren" som dockteater i den omgjorda gamla möbelbussen, som innehåller en minimal scen och salong där de japanskinspirerade dockorna blir nästan kusligt levande. Och det är alltid lika fascinerande att se nya föreställningar där.

http://www.abellis.com/?page_id=3

Utsikt....

Inredning...

Sovande troll...

Dockor på vägg...

Musikhörna...

Fjäriln vingad bakom glas...

Lövkojor i fönster med nyss utslagen lind som bakgrund...

Och den pampiga brasan som brann ner på ett kick.

Upprörande, brådskande!

2011-04-29T13:13:00.005+02:00

Jag gissar att många fler än jag har upptäckt vad människor i olika länder har vetat i tusentals år: att örtbaserad medicin KAN vara lika effektiv eller effektivare, och med färre biverkningar, än många av de stora läkemedelsbolagens preparat.

Är du intresserad av de absurda regler (i princip förbud) kring naturläkemedel och örter som EU inom kort (30 apr) har för avsikt att genomdriva, och som kommer att få extrema konsekvenser, så kolla in dessa länkar. Och om du blir lika upprörd som jag, signera gärna bägge petitionerna!

http://www.avaaz.org/en/eu_herbal_medicine_ban/?cl=1043724843&v=8986

http://savenaturalhealth.eu/

Joe the Lion, made of iron

2011-04-28T10:53:00.003+02:00

Vill man se roligt återbruk, prydnader, smycken och bruksföremål går man gärna in på Afro Art. Kolla disk-och-städ-lejonet ovan som 'neutralizes odour'. Och vad manen är gjord av; snacka om uppfinningsrikedom.

Lejonet nedan är ett broderi, också från Afro Art. Korten med broderierna finns med olika motiv och är fantastiska små konstverk, producerade i Calcutta Rescues regi (hjälp till kliniker, skolor och yrkesutbildning för folk som saknar pengar).

Här i Sverige är de här konstverken/konsthantverken skamligt billiga (korten kostar 29 kronor) men, som tjejen i affären sa, "man måste ju kunna sälja dem".

Here comes the sun?

2011-04-26T09:48:00.003+02:00

Anti kärnkraftsdemonstration på Sergels Torg kl 1800-1900. Men det vet ni kanske redan.

Kommentar 27/4. Hm, kunde ha kommit fler. Kom 7000 vid demo mot sverigedemokrater. Gissa om kärnkraft är lika viktig att protestera mot? Men som sagt, informationen nådde nog inte ut riktigt. Mycket bra tal under demonstrationen, av bland andra Anita Goldman och Olof Buckard (i sitt esse).

Nå, allt tyder på att denna fråga nu har vaknat ur sin mångåriga, av politiker, kärnkraftslobby och media påtvingade dvala. Synd att det behövdes en katastrof i Japan för att väcka den. Men hoppas att den nu har ny vind i seglen. Det tycks så. All heder till dem som kämpat för att hålla den vid liv. Till exempel (jag säger det igen) den formidabla Eva Moberg.

En superskön påskdag

2011-04-25T08:12:00.010+02:00

Romanjobb, städning, promenader, samtal och en stark glädje över att bo i Stockholm, som är en oöverträffad stad om våren och sommaren...

Ovan, löv som slår ut vid Vinterviken.

Späda blomster...

Film som jag länge velat se. Ska bli av.

Skateboard-bräda i skyltfönster. Vad dryftas dem emellan?

Bautakissen träffade vi på en bakgård i Sofo. Snygg yoga.

Magnolian blommade i Tanto. Liksom svävande i skymningen...

Fantasieggande dekoration vid Bergsundsstrand. Obs masken längst upp.

Och strandpromenaden i skymningen. Christo was here?

Påskassociationer

2011-04-23T10:04:00.004+02:00

Ni vet väl att deklaration heter "selvangivelse" på norska? Jag älskar norska. Anställd heter "ansatt" och företag heter "bedrift".

Mera småaktigt kuriosa är att snöre heter "snor" och snor heter "snörr". Rakvatten heter "etterbarberingsvann". Sådana godbitar får man på köpet när man går djuplodande kurser med norsk lärare och dito elever.

Man må icke dytte bort utfordringer.

Vill man fundera över allvarliga saker såhär i påsk kan man ägna en tanke åt civilisationen på Påskön. Man hade stora palmer. Av palmerna gjorde man båtar så att man kunde ägna sig åt fiske. De stora träden höll även kvar jorden så att man kunde odla. På grund av dessa två sysselsättningar levde man ganska gott och kunde även resa stora stenskulpturer med väldigt dumt utseende, enorma näsor och pinheads. Dock började träden efter ett tag att ta slut, något som man föredrog att dytte bort ur det allmänna medvetandet, kort sagt fortsatte man med den livsföring man var van vid tills alla träd var borta. Utan båtar blev det svårt med ordentligt fiskafänge, och jorden man hade odlat i blåste bort utan träden. Sic transit etc.

Nedan ser vi ett träd som fortfarande finns kvar.

Glad påsk

2011-04-21T11:49:00.004+02:00

Glad påsk på er! Det verkar som om romanen nu äntligen har hittat sin form och tuffar på i den (puh).

Skärtorsdagen bjuder på fint väder och helgen på både trevligt umgänge och möjligheter att pyssla med romanen. Långfredagen, som nuförtiden har fått en alltför frivol framtoning i samhället, kommer jag självklart att ägna åt den allra mest avancerade typen av mindfulness-meditation: deklarationsmeditation. Ett passande sätt att hedra Kristi lidande? Möjligen iför jag mig tagelskjorta under utövandet.

Som de visa zenmästarna säger: "Före upplysningen, inkomstdeklaration. Efter upplysningen: inkomstdeklaration."

Skrivtips???

2011-04-19T08:42:00.003+02:00

Jaha, när man minst anar det så börjar en liten roman spira igen, nu med ny ingång (ingång nr 3, verkar funka hittills). Skrev alltså en NY ny början i går morse, och fick ur mig lite nu på morgonen också.

Troligen hände detta för att jag verkligen, verkligen slagit mig till ro med tanken "det behöver inte bli något".

Ingenting känns så inbjudande för en frustrerad roman. Den sträcker på sig och bildar nya hjärnceller någonstans i bakhuvudet.

Jag minns här min barndoms föreställning om spöken: man får ABSOLUT inte tänka tanken "Jag tror inte på spöken" för då blir spökena provocerade och MÅSTE dyka upp och skrämma en, eftersom de blir jättesura när man nekar dem deras existens.

Uppenbarligen gäller samma sak om romaner. Fast tvärtom eller hur man nu ska säga. Ja, ni hajar?

Hemliga hus

2011-04-17T16:13:00.012+02:00

Jag har en konstig passion för mycket små hus, kojor och andra krypin, troligtvis en reminiscens från barndomen då somrarna tillbragtes på landet och man ständigt byggde kojor eller befolkade förfallna skjul som man inredde till mystiska hemliga gömställen....

Ovan, hus på lekplats nära Skanstull i Stockholm.

Hemlighus, Örebrotrakten...

Hundkoja, Halmstadstrakten

Gult hus på hjul, Värmland.

Paviljong, Gröndal.

Ekologiskt hus av lera och strå, Ängsbacka, Värmland.

Hus för djur (?) Kolmården.

Skjul, Värmland.

Kallkällare, Värmland.

Sanningen

2011-04-15T21:45:00.004+02:00

För alla er som gjorde det lilla personlighetstestet i min post av 22 mars: nu är saken klar (säger jag med beklagande till vissa goter i bekantskapskretsen som kan ha gissat på fel alternativ). Alltså, det var inte zombie-rått-tänder som stack upp ur marken. Det var sånt här. Omöjligt att förneka faktum. Det spretar fram överallt. Här, på Reimersholme i Stockholm.

Löpsedlar!!!

2011-04-14T07:40:00.005+02:00

Har man inget bättre för sig kan man alltid reta sig på löpsedlar... Vem hittar på dessa rubriker? "Får" jag pengar av smilfinken till höger i bild?

Genom åren har jag, som "egen företagare" (alla författare/konstnärer/rådgivare MÅSTE ju vara företagare) betalat in miljontals kronor i skatt. På delar av mitt yrkesutövande (zen coachingen + föredrag) betalar jag, förutom ca 50% i skatt och sociala avgifter (räknat EFTER avdrag) dessutom 25% i moms (i övrigt 6%, i regel). Min poäng här är att jag MED FÖRTJUSNING skulle betala dessa pengar om de ledde till ett samhälle med vettiga skyddsnät, fungerande sjukvård (för fysiska OCH psykiska smärttillstånd) och annat som hör hemma i ett solidariskt samhälle. Av någon obegriplig anledning, eftersom jag inte kan släppa visionen av ett sådant samhälle, fortsätter jag lydigt att betala in dessa pengar.

Det känns lite konstigt att läsa att jag "får" pengar av Borg. HAN kan gärna "få" mina pengar, om jag i utbyte får ett samhälle med sådana regler och villkor att jag slipper se mina vänner (bl a inom kultursektorn och i sjukdomssituationer) förnedras och slita ont för att ö h t klara ekonomin och överleva.

Skratta kan man däremot göra åt löpsedeln nedan. Att allting som omtalas i media ska skildras som "en kamp" visste vi redan. Men hur ser kampen i mjölkdisken ut?

Lite limbo

2011-04-11T21:19:00.004+02:00

Nu har jag hållit liv i den här bloggen i snart ett och ett halvt år, och känt efter: vad vill jag skriva om? Vad vill jag inte skriva om? Hur privat kan jag tänka mig att vara (svar: inte särskilt privat alls). Varför vill jag ha en blogg? Svar: från början ville jag ha den för att föra min egen talan, för att ge en bild av mig själv som kom direkt från mig och inte via intervjuer och presentationer som andra gjorde. Och jag ville göra inlägg om diverse saker som engagerade mig. Lägga in fina foton, osv.

Nu märker jag att luften så sakteliga har börjat pysa ut ur bloggen. Kanske har jag en stark längtan efter att vara privat. Mitt litterära projekt ligger på is (har tänkt att ta upp det igen i sommar), jag har inget särskilt att berätta om som s a s faller mig in spontant. Min fantasi har tagit semester (ganska naturligt eftersom jag behöver vila efter en ganska tung vinter med en stundtals full almanacka).

Och jag var redan från början på det klara med att jag inte hade särskilt stor lust att ha en polemiserande, "vässad" blogg (även om jag kan gilla andras bloggar med sting i).

Man kan i o f s fråga mig saker som man undrar här (om författarskapet osv), om de inte kräver alltför långa svar. Komma med förslag på vad man skulle vilja läsa om. Och rätt vad det är kanske blogglusten kommer åter.... bättre att vänta tills den återkommer än krysta ur sig ett par poster per vecka, kanske.

Tant Inger och musiken

2011-04-08T21:54:00.003+02:00

Nytt album med Paul Simon släpps 12 april (men oooo, en så fånig video, fast låten gillar jag skarpt, det är otroligt hur han fortfarande utvecklas och förnyar sig och alltid känns fräsch!!!).

Kul var det också att öppna DN i morse och se Kate Bush´s nylle och läsa om nygammal cd, nya versioner av gamla låtar. Synd att det stod mer om hennes image än om musiken bara....

I övrigt så gillar jag PJ Harveys senaste Let England Shake, hon överraskar igen (den förra hade jag lite svårt för men White Chalk är jag förtjust i).

Vi gamla musiknördar blir så trötta av det som mals fram i affärer och på matställen... musik som låter som om den trycktes fram ur samma trötta standardiserade påläggstub, som ständigt samma räkost (eller vad det nu är). Och ofta tröttande högt.

En vän i min ålder berättade att hon (vänligt) frågat en restaurangvärd om folk verkligen ville ha på så hög musik och han svarade: "Ja det vill de, de kan inte prata annars." Hon betvivlade detta och han förklarade då att de helt enkelt blev för GENERADE för att kunna prata med varandra om det var tystare.

Man är en gammal stöt. Man gillar en del relativt ny musik också. Men inte sån som låter som om den kläms fram ur den där standardiserade tuben.

Jo, och Lucinda Williams kommer med ett nytt album också.

Nu ska jag sätta på mig bäddjackan, hårnätet och tantnattlinnet och lägga mig och drömma om the good old days.

Fast nu såg jag att The Unthanks också släpper en ny platta. De är ju unga. Och bra.

Mera utmark...

2011-04-06T07:18:00.007+02:00

Fler bilder från Norra Utmarken... Där bor alltså komponisten (mm) Ann-Louise Liljedahl och hennes man Leif Isebring, tillika musiker, komponist, pedagog.... Det är alltså Ann-Louise som skriver musiken till musikalen och det är även denna gång en fröjd att jobba med henne; vi förstår varandra och kommunicerar. Sådana samarbeten är verkligen guld värda (och motsatsen är en pina).

När jag tittar på dessa tidiga vårbilder tänker jag att jag känner mig ungefär så, just nu. En period av trött barmark innan något nytt börjar spira. Romanen tillsvidare undanlagd. Måste skapa ordning hemma, det är helt kaotiskt, har bott i detta hem i tjugotvå år och bara stuvat undan saker i skåp och lådor.... Trött, också - det har varit en arbetsam vinter. Nu har jag inga framträdanden på ett tag, ska bli skönt att slippa vara offentlig...

En Livsnjutares hemvist?

2011-04-04T22:11:00.011+02:00

I helgen hälsade jag på goda vänner utanför Halmstad (Norra Utmarken) och under en av våra långpromenader fann vi detta lilla fritidshus...

... försett med flera fågelholkar. Men vad är det som sitter längst ner på huset, undrade vi?

Skulle vi våga oss in i det fallfärdiga bygget?

Gick inte att motstå. Obs Zorro på väggen...

Hela huset fullt av små små stolar, som Livsnjutaren hade snidat och målat...

... Ett lyckoskrin. Och en hel del märkliga små talismaner...

Sorgsen gipshund betraktar havererat skepp...

Hade Livsnjutaren en sådan hund eller?

I den här kojan...?

Vem var han, undrar vi???? Ingen på bygden tycks veta...

Livsnjutning?

2011-04-01T15:59:00.004+02:00

Äntligen en tidning för oss livsnjutare som gillar "jakt, mat och kultur". Man blir ju lite nyfiken och undrar hur man valde fotot, till exempel; jag utgår ifrån att det fanns ganska många att välja på, och man ville ha ett som kommunicerade rätt känsla till rätt målgrupp. Vad njuter alltså denne man av? (Vi kan säga att det här också är ett personlighetstest, precis som det som handlade om våren nyligen)
1. Han har just skjutit en älg/varg/blåmes/kulturpersonlighet samt lagat gryta på densamma.
2.Han kommer äntligen åt att klia sig bakom örat efter att ha suttit blickstilla på ett långt jaktpass.
3.Han njuter helt enkelt av att han är en Riktig Karl. Så enkelt kan det minsann vara!

Själv njöt jag just av att läsa Margaret Atwoods "After the Flood". En dystopi med hennes speciella skärpa, pålästhet, fantasi och humor. Rekommenderas! Av en blogg för Livsnjutare.

Göteborgsoperan (uppdaterad)

2011-03-29T20:02:00.005+02:00

Sådärja: The Cat is out of the bag. Jag behöver inte längre tiga om det Hemliga Projekt jag har mumlat om tidigare i bloggen: våren 2012 går en musikalversion av min debutroman från 1977, "Duktig pojke" upp som en del av Göteborgsoperans repertoar (Lilla scenen + turné).

Libretto (klart sen länge): jag. Musik: Ann-Louise Liljedahl som jag tidigare samarbetat med i "Sop-operan" för ett par år sedan. Kul, kul att få samarbeta igen, och hon är i full gång med musiken (ett smakprov gavs vid presslunchen, mycket starkt och vackert sjunget av Anders Wängdahl som dock inte kommer att vara den som blir huvudrollsinnehavare sen; tanken är att medverkande ska vara unga som i boken - tyvärr, för han var helt suverän).

Finns mer att säga om detta och lär väl bli sagt också, längre fram.
Foton: En bit av Operan och därtill det groteskt stora Pariserhjulet (ovan) och utsikt över hamnen, på kajsidan av Operan (nedan).

Intervju med Ann-Louise och en snutt av låten här:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4027

Mariehamn (uppdaterat)

2011-03-27T20:25:00.005+02:00

Kommer från litteraturdagar på Mariehamns bibliotek, fler detaljer senare (ska uppdatera denna post när jag hinner. Tillsvidare: några pausbilder. Ovan: inne i bibblan. Nedan; exteriör.

Uppdatering 29/3: Jo alltså. På Mariehamns litteraturdagar har jag varit en gång förut, för ca 10 år sen. Där finns Skandinaviens (?) ballaste bibliotek, en fantastisk skapelse som lyckas vara jättestor och hemtrevlig samtidigt. Där samsades jag med bland andra Mari Jungstedt (ny givande bekantskap), Ann Heberlein, PC Jersild, Steinar Bragi (sugen på hans bok) och den där Knausgaard (något mindre sugen, kanske för att det tjatas så om honom?)

Med Ann Heberlein pratar jag alltid väldigt gärna (förra gången var temat "Ondska", denna gången, i panel, "Godhet" - vad blir det härnäst?). Jag hade även nöjet att framföra en Betraktelse ("Tillräckligt god? Om skam,skuld och självacceptans") i St Görans kyrka. Samt att umgås en del med Helena Österlund (utmärkt poet) och hennes man. Allt var mycket välarrangerat och omväxlande. Hann även traska runt i stan och fotografera snygga träkåkar (nu inlagda längst ner).

På färjan inhandlade jag ett halsband, en eyeliner, två par miljövänliga strumpor samt en liten påse nacho-chips. Jag misstänker att jag inte lever upp till bilden av "Den Äventyrliga Författaren". På tal om paraplyer: vi tröttsamma svenskar tycker det är väldigt skojigt att Systembolaget på Åland heter "Alko".

Och utsikten från hotell Arkipelag. Vi hann med både sol och ett mindre snöoväder.

Storstädning?

2011-03-24T10:35:00.004+01:00

Såhär dags på året, när den obarmhärtiga vårsolen tränger in, brukar jag få för mig att jag ska storstäda. Med tanke på att jag har bott i mitt hem i ca 22 år och aldrig till fullo lyckats genomföra en sådan storstädning (jag är en hamster) så tycks projektet varje gång lika överväldigande, och jag hinner bara lite grand. I två dagar har jag nu sorterat papper.

En kul grej är att man hittar saker man glömt. Bilden ovan, t ex, torde jag ha gjort i fem-sex åldern. Man anar ett intresse för musik. Jag inser att de tyska ü som emanerar från personen med den bakvända fiolen är noter/toner. Mera livfull är dock den blonda damen som spelar flöjt medan hon, på tå, går ner i spagat. Vad de tre små mössen i hörnet har med saken att göra vet jag inte, mer än att de verkar bada i en pöl. Eller kanske dansar de?

Fotot nedan föreställer ett lock som en gång satt på en staniol-låda med pyttesmå färskpotatisar som högtidligen överlämnades till mig av min mor under något av hennes sista år i livet. Hon odlade potatis i en hink på balkongen. Detta var en viktig och inspirerande ritual, liksom ätandet av de extremt små och ljusa potatisarna, någon gång i juli. Speciellt förtjust är jag i att Balkongen stavas med stort B, för att antyda något av dess särställning bland balkonger.

Vidare hittar jag en massa små lappar med telefonnummer till för mig okända personer, samt citat, t ex: "The word 'water' won´t satisfy your thirst". Sagt av vem, tro?

Ur egen fatabur kommer däremot troligen den snabbt nerklottrade tankegången: "Istället för att varna för auktoritära gurus borde man varna för auktoritetstro."

Man borde, kort sagt, måna om sin egen Potatis, på Balkongen.

Personlighetstest

2011-03-22T19:34:00.002+01:00

Det är bra att veta vad man har för sorts personlighet. Det kan man lätt ta reda på genom att fylla i svar på frågor (varierande antal sådana beroende på publikation/kontext). Här har jag gjort det lätt för dig. Även om du har trasslat in dig totalt i Livspusslet eller något annat så gör du snabbt och lätt detta test som bara innehåller en enda fråga och ändå avslöjar vad du är för en, och om du kommer att få det där jobbet.

Here goes.
VAD SER DU NÄR DU TITTAR PÅ DENNA BILD?
1. Jag ser att Våren nalkas.
2. Jag ser en familj zombie-råttor som legat nedfrusna strax under markytan hela vintern och nu har börjat tina upp. Än är bara tänderna synliga.

Värmeland du sköna

2011-03-20T20:47:00.004+01:00

Åkte på fördjupningshelg (Zen Coaching) i Värmland och plötsligt var det vinter igen, bländande sol på gnistrande snö. Mycket matnyttig kurs i vacker mijö. Väldigt trött men ville bara lägga in dessa foton från promenader i landskapet...

En radikal ömsint sann förtvivlan

2011-03-17T09:37:00.004+01:00

Vilken annan teater kan som Unga Klara spela fram samtidens undertexter och smärttillstånd på detta nakna, stiliserade (och ändå kroppsligt närvarande), genomarbetade, integrerade, sylvassa och ändå fullständigt ICKE-CYNISKA sätt? frågade jag mig i går när vi var på genrep av Erik Uddenbergs "Uppfostrarna/De ouppfostringsbara" på Unga Klara, i regi av Suzanne Osten. Riktigt, riktigt otäckt. Radikalt. Och samtidigt ömsint. SANT. Och hela tiden dynamiskt - efter en nästan tre timmar lång föreställning är man ändå ledsen för att det alls tog slut.

Den där dynamiken beror (bland mycket annat) på att hela skådespelargruppen är i full närvaro (som ett fiskstim eller någon annan samtidigt agerande månghövdad organism) samtidigt som de just då huvudagerande är i fokus. Allt lever - fullt av överraskningar, motsägelser, motstånd och flöde.

Om föräldrar och barn, barn som är föräldrar och föräldrar som är barn. Godhetsprojektet Barn. Förverkligandeprojektet Barn. Som en "far" förtvivlat uttrycker saken: "Om man är en bra förälder är man en bra människa!"

Och, från barnens sida: "Hur är jag ett bra barn åt dig?" Med mera, med mera.

Och man frågar sig hur vi orkar hålla på med allt det där skumma som vi håller på med för att verka som om vi inte håller på med något skumt. Eller, som ett "barn"(ungefär) uttryckte saken till sin "far" som var insnärjd i sina egna grubblerier om det egna värdet och vad de borde göra tillsammans: "Varför kan du inte bara VARA med oss?"

En obönhörlig oumbärlig bok

2011-03-15T18:56:00.006+01:00

Har läst denna viktiga bok en liten bit i taget. Det är en smärtsam text av en glasklart argumenterande, påläst och engagerad författare. Temat: en jämförelse mellan synen på slaveri (historiskt) och synen på djur och animalieindustri (nu).

På köpet får man även en lektion i hur man känner igen det maktspråk, de förnekande undanmanövrer, de försvar och förlöjliganden som brukar användas då en avtrubbad majoritet (förblindad av det rådande paradigmet) vill göra en minoritet (som påtalar en uppenbar orättvisa) maktlös. Igenkännligt i många sammanhang. T ex i kärnkraftsentusiasternas uttalanden just nu, i samband med det som sker i Japan.

Det är gastkramande läsning. En bok med potential att verkligen skaka om och förändra.

Allvar och kuriosa 2

2011-03-14T08:05:00.002+01:00

För en liten tid sedan fikade jag på Café Ritorno (mittemot Vasaparken i Sthlm) med en god vän som är allvarligt sjuk. Föga förvånande präglades samtalet av väsentligheter, ärlighet kring svåra val och en dos bister humor. Strax innan vi skulle gå tittade jag upp på tavlan som hängde över vårt bord och insåg plötsligt vem den föreställde: Ingmar Bergman. Jag förmodar att rottingen ska få oss att tänka på Dämonregi, eller kanske på berättelsen om hur en städerska som råkat gå fel och hamna mitt i en repetition blev brutalt utjagad med kvasten.

Målningen kom mig att tänka på hur det var att anlända till Norstedts författarhus i skärgården, på den tiden det fanns. På väggen hängde ett enormt fotografi (ca 1,2 X 1,5 meter) av Strindberg. Han var iförd en ljus kostym som kom honom att se enorm ut, och de skarpa ögonen stirrade glödande och krävande på gästen. För att överhuvudtaget kunna skriva brukade jag faktiskt ta ner Strindberg och vända honom mot väggen. Kanske hade det något med genus att göra, kanske var det av andra skäl...

Allvar och kuriosa

2011-03-12T12:53:00.007+01:00

Nu har jag varit kyrklig igen. Inbjuden av pigga "Solna-akademin" som i Solna Församlings regi håller till i Kyrkans hus där. De ville höra om "Samtal med Djävulen" och därpå följde ett samtal där vi uppehöll oss vid existentiella temata som det populära "Ondska och godhet" och annat dualistiskt godis. Det blev - ursäkta att jag är tjatigt positiv och upprepar mig, men det BLEV det faktiskt - en mycket intressant och stimulerande kväll, som det ofta blir när åhörarna är med och samtalar.

Med mitt (lätt fåniga) öga för kuriosa uppspärrat glömde jag bort att dokumentera t ex det vackra förrummet med liten fontän och allt, och kastade mig istället över ovanstående arrangemang som fanns i ett hörn. Observera (nedan) att Jesus har fått en finsk pinne av änglarna, som dessutom tycks vara frisörer (kan behövas i öknen?) Tanken är att arrangemangen ska ändras beroende på aktuell bibeltext/tema. Förlåt, men jag älskar sånt här...

Bilden längst ner föreställer icke en nedstigning i Gehenna utan bara rulltrappan ner i Solna Centrums t-banestation efter framträdandet... Har man inte bil, får man se många tunnelbanestationer.

Detalj med finsk pinne.

Stina Berge och Kärleken

2011-03-10T11:46:00.003+01:00

Stina Berge & Kärleken e bra bra! Superfina texter, bra melodier, stor scennärvaro och äkthet i uttrycket. Starkt! Vi såg henne åttonde mars på Walla Scen. Köpte senaste skivan "Pärlplattan".

Tyvärr inte så bra ljud i YouTube klippet. Men notera även gästartisten Kenny Håkansson på gitarr (se tidigare inlägg). We love Kenny.

Dubbelklicka på pilen för hel bild.

Skulle ha uttryckt mig mindre klyschigt om jag hade haft mer tid...